975

Idag gick jag äntligen och framkallade min engångskamera som fått vara med i väskan de senaste månaderna. Eftersom jag vanligtvis kan knäppa slut på en kamera under några timmar och denna för ovanlighetens skull blivit bortglömd så var jag mycket nyfiken på vad rullen innehöll. Först ut här ovan är Belle när vi åt bananpannkakor morgonen hon fyllde tjugo

 

Utanför fotoautomaten på ace hotel

 

En varm dag i London Fields, här Hedvig och Niklas

 

Julia

 

   och jag.

 

Daniel en kväll som slutade med pingistunering tillsammans med ett medelålders par på hoxton hotell. Vi vann och blev bjudna på lyxiga gt i baren

mkt värt 

 

Niklas Hedvig Julia och Sofia en natt i Hackney

 

Field day lördag/frukost utanför festivalområdet

 

FKA twigs tror jag? 

 

Field dag söndag/botade bakfyllor med gratis cocktails i flygande sackosäckar 

 

 

 

Växthus i kew gardens och ett finger

 

 

 

Skulle kunna göra ett helt album med bilder på belle+öl. Ingen aning när detta var

 

Clara i London Fields

 

Ceci i Hoxton Park 

 

Sverigesemester och västkustenbad

 

 

 

 

 

Sa hejdå till Sverige med fulpizza och åkte tillbaka till London

 

Belle anammade happy hour på ar story i Peckham igår 

 

Och till slut har vi mig för någon timme sen utanför fotobutiken på bethnal green road då jag insåg att jag hade en bild kvar att ta. Bakis trött och snorvarm och så var det med det! 

 

/hanna



974

Hejhopp, en liten fråga bara. Hur visste ni vilken stadsdel ni ville bo i London? Vilken stadsdel bor ni i förresten? och hur är den? kram

Vi drog oss till öst för att det verkade kul och att det är den delen jag varit i mest. Kändes som en säker start. Hur vi hamnade i hoxton/shoreditch vet jag inte riktigt. Hängde där rätt mycket första veckan då vi redan kände folk här, tyckte det var trevligt och centralt och så blev det att vi kollade på ställen i närheten. Vårt område är himla nice, mycket storstadskänsla och rörelse men lyckligtvis hör vi inte en endaste bil från vår lägenhet. Två minuter från mitt jobb, femton från Belles i Brick Lane, bra buss-och tunnelbanekommunikationer trots att vi nästan bara går överallt och det känns tryggt. Genom jobbet träffar jag också många nya människor som bor i området, jag träffar ofta stammisar i matbutiken eller på gatan vilket känns himla mysigt.

 

 

Hej! :) Är din bror äldre eller yngre än dig? Och hur gammal är han? Har du lätt att vara i förhållanden? Är du ofta en person som lever i nuet eller har du även mycket ångest som hindrar dig till saker? Hoppas du inte tycker den sista frågan är för personlig. Kram!
Min bror är två år äldre än mig! 22 alltså. Jag har varit mer eller mindre utan ett seriöst kärleksförhållande i snart tjugo år så inte vet jag. Brukar tänka att jag nog skulle vara rätt usel som flickvän faktiskt? har svårt ta hand om mina egna känslor? men det återstår väl att se. Försöker leva i nuet!! tänker på det dagligen. Det beror på att jag har länge varit van vid att låta ångest hindra mig från saker, vilket inte alls är roligt. T.ex. kan vara mycket kontrollerad och strukturerad vilket är bra i de flesta fall men när det kommer till att kontrollen hindrar mig från att utsätta mig för saker som känns utanför min comfortzon (kan vara småsaker som att inte planera vilken buss jag ska ta hem en kväll) och då skapar ångest är det ju meganegativt. Men jag har insikten och tränar (och blir bättre). 

 

Har du några tankar kring vad du vill hitta på i framtiden/när (om) du lämnar London? Fast nää, mest undrar jag nog hur en bär sig åt för att vara så fantastiskt fab som du ärrrrrrrrrrr, du är lätt min girlcrush. Verkar så vettig och klok!

Inga framtidsfrågor!! mvh försöker leva i nuet

(PUSS)

 

 

Hur är grabbarna i London? Har du hemlängtan? Vad längtar du efter? Gör ni en budget för månaden/räcker pengarna/hur mycket lever ni på? Trivs du i London/lägenheten/på jobbet? Världens bästa blogg!!!!

Många stiliga och artiga. Och prick alla cyklar och säger cheers. Vissa jävligt jobbiga och efterhängsna/svårt att ta nej dock, men såna typer finns ju överallt. 

Jag väntade på en hemlängtan i två månader men kände absolut ingenting. Jätteskönt, men hade kanske trott att det skulle kännas mer att flytta hemifrån och utomlands. Efter tre månader började jag känna mig lite borttappad, tappade fotfästet och längtade plötsligt hem. Jag saknade självklara sammanhang, roller och tryggheten och jag visste att det inte var Stockholm som stad eller det liv jag levde där jag ville tillbaka till, utan jag saknade de grejer som tydligt representerade trygghet. Soffhörnet, buss 613, familjen. Men som alla faser tog även denna slut och sen dess har jag inte längtat hem.

Självklart skulle jag vilja ha möjlighet att få kli på ryggen av mamma efter jobbet, äta polarbröd med västerbotten till frukost, kunna slänga mig i en soffa och zappa mellan skitkanaler och få spontankramar av en annars hormonell tonårssyster men trots det så väger Londonlivet upp allting. Allt det där finns ju kvar och jag tror att det är viktigt att se att det inte är en saknad av de konkreta sakerna en nödvändigtvis känner utan andra känslor som en måste deela med. Tror även på att avdramatisera en aning och inte se detta som världens största och viktigaste grej i livet utan ett av många äventyr. Det brukar också hjälpa mig att tänkta på att det är i motgångar en utvecklas mest (vilket var lite min poäng med flytten + ha roligt ;---) )

Ärlig talat så har jag inte jättemycket av ett budgettänk. Nu i juli har jag försökt skriva upp mina utgifter men kör lite på känn. Har haft mer pengar över i månaden än vad jag tänkte mig vilket jag tycker är skönt. Har marginal för spontanköp eller annat som kan tänkas komma upp. Håller överlag hårt i mina pengar och är rätt dålig på att spendera faktiskt. Belle och jag jobbar på att mötas på mitten. Jag måste bli bättre att unna och hon måste börja titta på prislappar : )

Jag trivs jättebra i London. Älskar mitt jobb mina kollergor och kunder och vår lägenhet som alltid är skitvarm och har inget mögel någonstans(!!). 

 



Hejj jag undrar vad du har för planer inför sommaren? Resten av året? Och sen om din flytt är som du tänkt dig hittils? Längtar du efter Stockholm något än? Puss puss

Vad jag har planerat i livet: 1. Öla i Peckham i morgon 2. Sovmorgon på torsdag 3. Träffa Ebba i veckan. Finito 

Bilden jag hade över hur vår flytt skulle bli har liksom ersatts av hur det är så jag har egentligen inget svar på den frågan mer än att det är fett och att jag inte ångrar mig en sekund. Och någon Stockholmslängtan har jag icke, var väldigt skönt att känna att jag saknade London bara efter två dagar i Stockholm. 

 

 

Har du ofta ångest? Kan du inte berätta om hur det är när du mår dåligt och vad du gör för att motverka det? 

Min ångest går mycket i perioder, ibland kan den hålla i sig under en längre period och ibland i bara några dagar. Brukar ofta vara en molande känsla i kroppen, en oroskänsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Den utspelar sig likgiltighet och irritation varvat med att vara nära till gråt hela hela tiden. Min ångest brukar utspela sig på två sätt: först sluter jag mig som en snäcka. Drar mig undan, har svårt att hålla ögonkontakt med vänner och människor i min omgivning, isolerar mig och vill helst av allt vara osynlig. Jag gräver en liten grop av deppighet och gottar mig lite i den ett tag. När det stadiet går över och jag börjar bli medveten om min ångest så börjar jag prata och skriva. Jag vill hitta kärnan till min ångest vilket jag gör genom att sätta ord på känslorna. Jag fyller dagboksida efter dagboksida, skypar med mamma och pratar med vänner tills jag kommer underfund med var ångesten grundas i. Och när jag fått perspektiv och ser ångesten tydlig blir det lättare att handskas med den, om det är att vänta ut känslorna och fokusera endast på att äta sova och gå till jobbet några dagar eller faktiskt göra något konkret, som att fråga om jobbvillkor och semesterledighet trots att det känns som det jobbigaste i världen. Tror inte att det går att motverka all ångest men ju mer en uppmärksammar den desto tydligare blir det vad som framkallar den. Tex hade en period då jag märkte att jag fick orimligt mycket ångest efter att jag druckit alkohol, behövde varken varit berusad eller gjort något knäppt men något kändes alltid fel i kroppen dagen efter. Detta löste jag genom att skippa alkohol på ett tag. Tror det viktigaste är att vi alla vågar pratar om vår ångest och hjälper varandra!! Inte skämmas!! 

 

 

Tack för en fin fin fin blogg!! tänkte fråga hur det är med engelskan/att jobba på engelska och numera ha det som vardagsspråk? Tycker du att det är jobbigt eller enkelt? - Om du skulle bo någon annanstans i världen vart skulle det vara? - Vad tycker du är det viktigaste att tänka på innan man flyttar utomlands så här som du? PUSS <3 <3

Engelskan går bra. Väldigt bra. Visst säger jag tokiga saker nästan varje dag som får mig att skratta åt mig själv eller mina kollegor åt mig men tänker att det är lika bra att bara babbla på, de flesta förstår ju var jag menar. Det som jag fortfarande tycker är svårt med språket men som blivit otroligt mycket bättre är att det fortfarande begränsar mig när det kommer till att visa min personlighet, låta andra lära känna Hanna. I vissa diskussioner har jag svårt att uttrycka mig som jag vill och förblir då tyst istället. Väldigt frustrerande att inte kunna delta i en diskussion där jag har så mycket att säga (har tex försökt prata om ämnen som feminism, rasism, klasskillnader och nationalism med mina kollegor vilket har gått halvbra då jag har svårt att översätta mina grymma argument och kunskap till det engelska språket). Jag älskar även ironi och tycker om att skoja mycket vilket inte alls går lika bra på engelska har jag märkt. 

 

Känner lite att jag vill testa att bo överallt! En flytt som denna var ju inte så svår och om inte bo bara resa runt. Känns speciellt bra nu när jag egentligen inte är bunden till någonting.

 

Tror att det är viktigt innan en flytt som denna att du inte flyr från något. Att vara hyfsat stabil liksom och lämna en fungerande vardag om det låter rimligt. Också att förstå att en inte flyttar ifrån pissiga dagar, ångest eller dåligt självförtroende. Något som jag var noga med innan jag flyttade var att inte lägga ribban med förväntningar för högt. Det kanske bara är jag som fungerar så att jag ofta försöker sänka förväntningarna(=minska risken för besvikelse) för bara för att ett tiotal av mina vänner har bott/bor och älskar denna stad betyder det inte att jag kommer göra det. Jag sa till mig själv innan att om jag ändå bara ska jobba Sverige kan jag lika gärna åka till London och göra samma sak. Om det innebar att bo skitigare, jobba för lägre lön och vara borta från min familj men att göra detta med min bästa vän, lära känna en ny stad och nya människor helt själv, bygga upp något som bara är mitt och få känna att det är lite motigt ibland och inte bara flyter så var det värt det. Avdramatisera återigen och var inte rädd för att testa. Vantrivs du är det bara att flytta hem igen. Värre saker har hänt. Jag tycker att det generellt sätt romantiseras för mycket och pratas för lite om att känna hemlängtan ibland och att känna sig som den mest ensamma personen trots att en bor  i en stad med nio miljoner invånare och delar säng med sin bästa vän varje natt. Så därför berättar jag gärna om det. Men samtidigt vill jag berätta att det är så jävla värt att få kalla London sitt hem och känna det i hela kroppen. Att jag har kollegor som kramar mig hårt på morgonen, att jag bor i en stad som alltid är på rullning och att jag har stamkunder som berättar om misslyckade dejter när vi stöter på varandra vid mjölkdisken på områdets tesco. Det är så värt att aldrig känna den ångest jag tidigare kännt över att gå till jobbet och att det alltid är okej att dricka öl oavsett tid på dygnet och dag i veckan. Det är värt det när en efter jobbet en dag plöjer igenom Dalstons alla pubar för att det alltid finns något att fira, när jamie xx dricker mitt kaffe varje vecka eller när jag ibland stannar upp och känner pirret för staden jag gjorde i början av min flytt i mars. Framförallt vill jag berätta att det är så himla värt att få bygga upp något sånt här helt själv, att välja sin vardag och känna tillfredsställelsen i att sköta om sig själv. Och klara det.

 

/hanna



973

Igår stod Belle utanför mitt jobb och väntade när jag stängde redo för middag. Hennes jobb hade nämligen free taco thuesday och det är ju ingenting en missar direkt

 

 Men först gick vi för att dricka öl. 

Och prata om vilket bra radarpar vi är/böcker vi läst på sista tiden/snacka skit och sucka åt grabbar som bara inte fattar någonting

 

 

  

 Det var flera veckor sedan nu vi spenderade ordentlig tid tillsammans och det känns SÅ fint att vara tillbaka i stan med henne

  

 Ölen var uppdrucken och vi sa tack och hej till the owl and the pussycat och styrde stegen mot Brick Lane 

  

 

 

 Tyvärr fick vi inte glida före i kö men det gjorde inte så mycket när det bjöds på nachos och guacamole medan vi väntade. Stället heter DF mexico så om ni är sugna på tacos och är i området föreslår jag att ni går hit

 

Vi hann dricka lite margaritas och jag hann få lite uppdatering av det senaste jobbskvallret innan våra två nuvarande flatmates anslöt sig. Här till vänster ser ni megalite av Mehdi som bott med oss våra fyra månader i London. Ser honom tyvärr mycket sällan nuförtiden då han har sommarlov och skapat sig en dygnsrytm som är den totala motsatsen till min dvs han sover till kvällen och är vaken hela natten 

 

 Oliver, från Frankrike liksom Mehdi, är i London på ett internship och bor med oss någon månad till. 

 

 Vi drack lokal öl och slaffsade i oss tacosen så det hamnade sås lite överallt men ärlig talat går det att undvika att spilla exakt över hela sig/inte få koriander mellan alla tänder när en äter sånt här? 

  

 

 

Gick hem lagom till att solen gick ner, tittade på jurassic world och åt medtaget svensk lösgodis(fudge saltlaktrits döskallar). 

 

/hanna



972

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu flyger jag tillbaka till London efter nio dagar i Sverige. Har varit så skönt och egentligen känner jag att jag skulle kunna stanna här på landet, läsa skvallertidningar på skäret, äta västerbottenost på polarbröd och spela vändtia några dagar till. Men å andra sidan saknar jag min Belle och lite puls och tycker det ska bli mysigt att komma hem. Och framförallt nu när vi funderar på att packa väskorna och hitta ett nytt hem innan hösten vilket är jättespännande ju. Så nu blir det spareroom på fritiden och förhoppningsvis har vi många kvällar i parker och öl på uteserveringar kvar innan sommaren försvinner (ni hör min desperation fan avskyr att det känns som en nedräkning till hösten). 

 

/hanna



971

 

 

 

 

 

  

 

 

 

  

 

 

 

 

 

Fredagsgöra

 

/hanna



970

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har som väntat åkt på alla möjliga tänkbara förkylningar nu när jag äntligen tillåts slappna av i kroppen men finns inget annat ställe i världen som jag hellre ligger invirad i filtar och kurerar mig än här. Känns bara så himla fint att få vara runt min släkt igen, att inte planera kommande dag bara läsa i hängmattan/lyssna på radio/zappa mellan 1,2&4 på tjocktvn och snitta ett pkt glass var per dag. Är dessutom utan internet så förutom att jag tar mammas mobil ibland så har jag paus från i stort sett allting som inte finns här. Så.jäkla.skönt

 

/hanna 



969

Jag är i Stockholm!! allt är på pricken som jag lämnade det ingenting förändras här och på ett sätt är det rätt skönt att känna att allt detta finns ju kvar + det är ingenting som jag saknar. Men i alla fall, jag flög från London i fredags och blev upphämtad av mamma som var den enda som visste att jag hade en hembiljett bokad sen några veckor tillbaka. Jag har sen överraskat syskon pappa släkt och vänner hela helgen och haft reunion med bästisar som lyckligtvis befunnit sig hemma också för en gångs skull

 

Men anledningen till att jag valde just denna helg var nämligen för att min syster konfimerade sig igår vilket innebar att släkt från alla sidor skulle samlas hemma hos oss = tråkig grej att missa. Här är gulliga mormor som fick vara jordgubbsansvarig! 

 

Jag blev släpad ur sängen på förmiddagen efter att ha levt rövare hela natten och morgonen och tyckte därför inte alls att det var dags att lämna sängen. Tänk vad lite yoghurt och en dusch kan göra underverk, en timme senare var jag levande igen och vi åkte till kyrkan för att se Ellas konfirmation och hälsa på nya lägerkompisar   

 

Mimade till psalmer och filmade som en tok som den stolta storasyster jag är och sen åkte vi tillbaka hem för samling. Här är hon ser ni vad fin hon är 

 

 

 

matchy moster och kusin + random creep i bakgrunden 

 

Kusin + flickvän och älskade storebror som jag inte träffat på närmre ett halvår!!!! saknat hans imitationer våra internskämt och vår förmåga att flamsa bort alla situationer tillsammans < 33 

 

 

 

Rebecca

  

 

 

Vi livestreamade Wimbeldonfinalen mellan tal och tårtapåfyllning

 

 

 

Tycker inte om uppradade gruppbilder så värst mycket men syskobilder när ljuset ligger fint i trädgården arrangerar jag gärna   

 

 

 

 

   

Mer wimbeldon 

 

Och fler gäster. Här Ellas kompis Nicki 

 

 

 

 

 

Avslutar med en bild på lillasystern som för tusan inte är liten längre. växt om mig och grejer. På kvällen slog den bekanta bakfyllan till och jag låg och tittade på skittv som jag längtat så efter att få göra, åt kaffeglass och spillde på pyjamasen mmh.

Nu är mina två dagar i Stockholm över och idag bilar vi ner till västkusten. Finns verkligen inget ställe jag mer längtar till när jag saknar Sverige så jag har podcast nerladdade, massa böcker med mig i ryggsäcken och bara mjuka inte några åtsittande plagg nerpackade. Vi hörs! puss 



968

De resterande tre dagar som var kvar på mamma och systers vistelse jobbade jag från tidigt morgon till eftermiddag, så det blev mest att vi spenderade våra kvällar tillsammans. Här är därför en mix av bilder från helgen:

 

 På fredagen, midsommarafton och min födelsedag, blev jag väckt 06 av skönsång och paket i sängen. Ella somnade om redan efter några toner vilket jag helst av allt själv hade gjort, men åt istället uppdukad födelsedagsfrukost med mamma fixat innan jag gick till jobbet. Några timmar senare kom dem + Belle till jobbet och brunchade och mamma tog bild på mig ca varje gång jag hjälpte en kund/gjorde kaffe/tog betalt. När jag var klar på eftermiddagen strosade vi på stan och eftermiddagsfikade i solen innan vi köpte bubbel på vägen hem och jag äntligen uttyttjade lägenhetens badkar. 

 

 Vi begav oss ut och drack först drinkar på takterrass 

 

 Sedan styrde vi stegen mot Ace hotel för nu var det min födelsedag och då skulle vi göra det jag tycker om bäst- ta bilder i fotoautomat

 

 < 3333

 

 Tre fula remsor med osynkade miner och en öl i hotellbaren fick vi till innan vi försökte klura ut vad vi ville ha till middag

 

 Vi hamnade på onthebap för bimbimbap och drinkar som hette tex never drunk och omg(oh my ginger). Vi åt och tittade på människorna i den lilla lokalen och var hemskt tillfredställda med att varken vara under någon presenning i Sverige eller att äta någon kall potatissallad.

 

 

 

 Vi gick hem igen för glass och cava, jag fick svara på frågor om mitt tjugoåriga liv som mamma och Ella förberett innan och fick megalångt kli på ryggen av mamma innan vi trängde ihop oss alla tre i sängen.

  

 På lördagen efter jobbet mötte jag upp mamma och vi gick till tesco för handla mat. Mamma ville nämligen fylla våra kylskåpshyllor till bredden innan hon åkte hem och vem säger nej till det. Blev dock väldigt stressad i butiken och plockade på mig oklara saker som tiopack med bläckpennor? men lite vettiga saker blev det ändå tex tre paket glass, torrschampo, soygurt. Sen började det hällregna och då traskade vi mot Brick Lane! 

 

Vi skulle nämligen överraska och äta middag på Belles jobb. Hon skötte sig självklart exemplariskt och vi fick en bra genomgång över vad som var gott och inte gott på menyn. 

 

 

 

Vi drack mexikansk öl och åt burritos alla tre. Betyg tio av tio 

 

Sen var det plötsligt mamma och Ellas sista natt i London, jag avslutade med ett bubbelbad och låg sen och pratade med mamma i sängen i flera timmar. Morgonen efter var de på väg till flygplatsen och vaknade ensam och åt de sista som var kvar i kylskåpet till frukost. Jag gick sedan till jobbet och på kvällen lagade jag middag med min mysiga nya lilla familj här  som jag ändå kallar mitt hem nu. 

 

Idag jobbar jag pass ett av sju innan jag får ledigt igen vilket tar emot lite men en tar ju sig igenom veckor som dessa också. Tur då att jag har fina kollegor och två minuter hem om kvällarna. PUSS

 

/hanna



967

Efter några intensiva veckor med besök bestämde jag mig igår för att vara med mig själv prick hela dagen. Jag var ledig och spenderade morgonen som jag gör bäst- frukost i sängen, netflix, pintrest 

  

Efter några timmar kom rastlösheten och jag ville iväg. Tog på mig det enda jag haft på mig de senaste dagarna- en klänning som min mamma smög in i min garderob när hon var och hälsade på. Som att dra på sig en mjuk påse på kroppen sitter inte åt någonstans

  

 

Jag åkte till South Kensington och tog mig upp ur den smockfyllda tunnelbanan för att besöka Natural History Museum. Märkte ganska snart att jag valt fel dag/fel museum för helvete vad mycket folk det var 

  

En tredjedel skolklasser minst

  

Jag var mest där för att se dinosaurierna och byggnaden. Så himla fint museum annars, minus alla människor

  

 

 

 

 

När benen började vika sig gick jag mot exit och kippade efter syre, åkte istället mot centrala och stillade min attackhunger på subway utanför tunnelbanestationen. Tanken var att handla presenter men slutade under en bygganläggning på oxford street, gråtandes med mamma i telefon. Som det kan bli ibland. Tycker det är viktigt att nämna att saker här kan kännas tugnt och svårt emellanåt. Vi pratade om att känna sig vilse, ensam, avsaknaden av självklara sammanhang och om att tappa fotfäste. Allt är ju oftast så så bra men sen kommer det dagar då detta väller över en och det blir så mycket jobbigare och mer påtagligt här än det var hemma med hela sin trygghet och familj runt sig. Jag vet att detta är så lärorikt att gå igenom, men lika jobbigt ändå. 

  

Den förbannade bussen gick inte hem så la på samtalen och fick kånka ner i tuben igen. Jag krålade hem i värmen, bytte till svalare skor och la mig på närmsta gräsplätt. I Hoxton park närmare bestämt!

  

 

 

Jag hade skrivit lite dagbok och läst några kapitel när hon här ovan knackade mig på axeln för att fråga om jag bodde i området och ville prata. Cecile spontanåkte med en enkelbiljett från Köpenhamn i förrgår för att komma vidare med sin musik och bor just nu på en främlings soffa. 

  

Ur sin väska tog hon upp just kids och pekade på min kopia i gräset. Vi bytte spellistor och erfarenheter, pratade om att komma ur sin comfort zone, att lära känna en ny stad och favoritfilmer och gamla kärlekar. När jag gick därifrån tre timmar senare hade jag en ny vänförfrågan och betydligt mer lugn över tillvaron än tidigare på eftermiddagen. 

 

På kvällen gick jag en timme längst kanalen och låg i gräset när solen gick ner och sen somnade jag med benen överallt i mitten av sängen för att passa på nu när sambon är borta. Värmen i lägenheten är helt avstängd och fönsterna var öppna till max och jag tror inte jag hade täcket på mig på hela natten.

/hanna



Veckans mest lästa artiklar

Måndagskollen Veckans bloggtips: Filippa Wähl Kärlek med Forni
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://kaffeblask.devote.se